ÖRONSJUKDOMAR HOS KANINER

Kaniner med hängande öron, så kallade vädurskaniner, har mycket högre risk för öronsjukdomar på grund av deras anatomi. Öronkanalerna är väldigt trånga och det finns ingen utgång för sekret- vax eller var.  Miljön blir mörk och fuktig utan någon ingång av luft vilket blir en väldigt bra miljö för infektioner. Sekret som samlas och inte har någon utgång börjar trycka på trumhinnan tills den spricker och sekretet går djupare ned till mellanörat. 

 Kaniner är bytesdjur och är väldigt bra på att dölja smärta. Eftersom på de flesta kaniner är öroninflammation en kronisk sjukdom och infektionen utvecklas under en längre period, så kan djuret anpassa sig till sin smärta och visar inga tecken på sjukdom. Ibland kan ägaren upptäcka små förändringar i beteendet, kaninen blir lugnare, sitter mer stilla eller får återkommande magstörningar. Symtom typiska för öroninfektioner är facial nervpares (snett ansikte), sekret från näsa, huvudskakningar, klåda i öronen och även bölder under öronen. I kraftigare fall kan kaniner även ha neurologiska symptom- ofrivilligt rörelse av huvudet och svårt att hålla balans. Om du ser någon av de här symptomen ska du kontakta kaninkunnig veterinär. 

 Det är värt att kontrollera alla kaniner med hängande öron eftersom enligt en studie som Animallogos Djurhälsa har gjort med Sveriges Kaninvälfärdsförening, så har mer än 65% kaniner med hängande öron har någon typ av öronsjukdom. 

 Det är inte alltid tydligt  vid klinisk undersökning, eftersom inflammation kan sprida sig till mellanörat som inte kan undersökas vid vanlig undersökning. I dessa fall måste veterinären gå vidare med bilddiagnostik. Vissa förändringar syns på slätröntgen men guldstandard för undersökning av mellanörat är datortomografi. 

 Medicinsk behandling är i de flesta fall misslyckat och det är bara kirurgiskt ingrepp som är den enda tillfredsställande behandlingen. Veterinären anpassar typ av ingrepp till patientens tillstånd, utför rätt kirurgisk behandling och tar även bakteriologisk odling under ingreppet direkt från det infekterade stället. Vård efter ingreppet beror på djurens tillstånd innan operation och själva ingreppet, men ägaren kommer alltid behöva stödmata sitt djur i några dagar, ge smärtstillande mediciner och i vissa fall även tvätta såret med koksaltlösning.